Men lyssna på mig då!!

Det här är personligt! Den som tror han är färdig utvecklat är inte utvecklat utan färdig. Här i veckan gick jag på en smäll som blev som en pusselbit som ÄNTLIGEN föll på plats. En bit jag har vridit och vänt på många gånger utan att riktigt förstå eller hitta rätt i. En bit som har gjort att jag inte riktigt fattat vad min egen Mamma pratat om när hon kärleksfullt har sagt: ”Nu börjar jag känna igen dig Runar!” Etter dagens blogginlägg kanske jag fattar bättre. Kanske kan det inspirera andra till egna insikter. Continue reading Men lyssna på mig då!!

Det blir aldrig riktigt som man tänkt – sista delen om huset.

Det blir aldrig riktigt som man tänkt – sista delen om huset.

Det är är dags att skriva sista kapitlet på historien om huset på Lärkvägen. Jag har lagt en stor del av min själ, samt mycket svett och hårt arbete i huset. Nu är det sålt. Jag har ÄLSKAT mitt hem och allt huset har representerat för mig, men det är dags att stänga böckerna nu och gå vidare nu. Egentligen är det rätt olikt mig att bli sentimental över en ”pryl”. Fast lite mer än en pryl är det ju ändå… Continue reading Det blir aldrig riktigt som man tänkt – sista delen om huset.

Tacksamhet för superhjälten i guld och grått

Tacksamhet för superhjälten i guld och grått

Runar och jag är duktiga på guldkant, men jag tycker också att vi börjar bli duktiga på vardag. De som har följt vår blogg vet dessutom att när det verkligen är kris, så tar Runar på sig sin Batman tröja. På sistone har det varit en hel del vardag och lite kris. Men vi har två fantastiska år tillsammans. Det ska dagens blogginlägg handla om. Continue reading Tacksamhet för superhjälten i guld och grått