”Jaha… Så hur träffades ni då?!” – Runars perspektiv – del 1

Kanske inte en elefant i rummet men...
Kanske inte en elefant i rummet men…

Okej – låt oss lika gärna ta den med en gång – den feta elefanten i rummet. Ålderssskilnaden och hur vi träffades. Eftersom jag,  Runar varit gift innan med en kvinna som (både då och nu) var äldre än jag, är det lätt att tänka som så att jag har någon hang-up eller konstig böjelse eller moderskomplex. Det KAN ju vara så, men jag tror inte riktigt det är så. I (minst) två inlägg här ska jag skriva lite om hur jag/vi tänkte kring det hela.

När Lotta och jag träffades hade jag varit skild i över ett år. De av er som har skilt er, känner kanske igen hur det är i tiden efteråt. Man tror man har koll, men inser efter ett tag att världen är annorlunda än den värld man minns. Man börjar dejta igen och inser att genom år av erfarenhet och med ålderns rätt, så har man skaffat sig en lite sär uppfattning av hur man vill ha sitt liv. Och hur man inte vill ha det. Bland människor som skiljer sig tror jag det är rätt så ovanligt att man går rätt in i något nytt som blir ”bara rätt”. Undantagen finns såklart, men varken Lotta eller jag tillhör kategorin. Så vi dejtade. Och som människor i det 21 århundrade, så dejtade vi och träffade vi människor via nätet och olika dejtingsajter som du som inte dejtat på länge sannolikt inte känner namnet på en gång. (Ja! Jag tror definitivt fenomenet måste beskrivas mer ingående senare i eget inlägg.)

Efter at ha dejtat hon jag trodde (mycket felaktigt skulle det visa sig) var kärleken i mitt liv, nått totalt psykfall och en och annan normal, supersympatisk tjej började jag tröttna på hela grejen. Jag hade dock lärt mig en del och insett en hel del om mig själv. Bland annat att för mig var det inte aktuellt att dejta någon yngre än mig. Jag fick mina barn rätt tidigt i livet och älskar dom över allt annat. Samtidigt är jag definitivt färdigt med småbarn för egen del. Att dejta någon 30+ årig tjej med unga barn, eller ännu ”läskigare”, inga barn än, var helt klart inte min grej. Utan att ha fattat konceptet fullt ut, så längtade jag nog efter Det Tredje Livet och att återupptäcka min identitet som vuxen icke-pappa man. Jag satte därför ett stenhårt kriterie för ålder. Löjligt kanske, men funktionellt från där jag befann mig.

Innan min pappa blev sjuk och innan jag skilde mig hade jag varit långt gången i jobbsök, eftersom jag började känna mig ”klar” med det jag hade hållit på med ett tag på jobbet. Alla planerna lades dock på is när pappas cancerdiagnos slog ner som en bomb hösten 2012. Under hösten 2013, började jag att känna att jag hade fått ”grepp” om pappa och mig själv, och började flörta lite med tanken på att ta tag i min arbetssituation igen. (Min pappa har varit, och kommer alltid vara enormt viktig för mig och jag kommer återkomma till honom också i senare inlägg) Under hösten 2013 kände jag därför att det var dags att börja leta rätt på något annat där jag kunde känna spänning och få professionell utmaning igen.

Japanska par har verkligen fattat det här med skogspromenader.
Japanska par har verkligen fattat det här med skogspromenader.

Hursomhelst, en dag medan jag satt och halvengagerad kollade på en av dejtingsajterna dök hon upp. Hon hade dykt upp i ”Någon för dig?” flödet några dagar innan. Jag hade precis börjat skriva med nån annan och letade egentligen inte, utan bara ”hängde där”. Visst, hon såg bra ut och hade ett charmigt leende, men med solglasögon och en lite tråkig bild, samt egentligen utanför åldersspannet, var jag egentligen inte så intreserad. Det vill säga – inte för jag lätt irriterad klickade för att se närmre på hennes profil när hon envist ”serverades mig” för trejde gången samma dag. Jag fastnade direkt för hennes profilbeskrivning!  (För de av er som inte har haft ”nöjet” av att besöka dejtingsajter – det är där man med egna ord beskriver sig själv med målande alster som i 9 fall av 10 innehåller något om hur mycket man gillar skogspromenader. Jag tänker såhär – om alla som skriver på nätet att de gillar skogspromenader verkligen gillade det så mycket, så hade alla Sveriges skogar varit som Ullared alla dagar i veckan. Men det kommer bli temat för en senare post. Nätdejting är så seriöst att det måste vi lägga mer tid på – sen.)

Den här tjejen skrev om hur hon jobbade med att få ”människor att göra det dom egentligen inte vågar” och det fascinerade mig. Jag blev nyfiken på vad hon sysslade med och tänkte att det här är en person det vore spännande att nätverka med för att hitta det där nya, häftiga som skulle bli min nya passion. Ur ett jobbperspektiv såklart – för vi skulle ju inte dejta!

Faktum är att  Lotta och jag inte alls skulle dejta. Alls. Bara prata jobb och ledarskap. Typ.

Jag tror mitt första mail till Lotta innehöll frasen ”Jag vill inte dejta dig” minst 4 gånger och det var verkligen inte en strategi för att avväpna mig själv för att verka mindre tjatig, utan jag ville verkligen träffa henne och få insikt i hur hon tänkte, eftersom mycket av det som skrevs klingade så bra i mina öron. Efter ursprungskontakten skrev vi inte särsklilt länge tillsammans innan vi träffades. Det verkade som lite waste of time liksom – vi skulle ju ändå bara ut på en nätverks/business lunch…

Första dejten lunchen (!) träffades vi på Årstiderna i Dockan i Malmö. Jag var skitnervös och babblade helt säkert massa trams. Och blev rätt tagen av denna vackra, kurviga, kvinnliga kvinna och hennes sätt att kommunicera på. Samtalet flöt på bra. Vi pratade en del om jobb, men även en hel del om skillsmässor, Det Tredje Livet, dejting, cancer och allt sånt ”small talk” som man drar över en första dejt lunch. Jag var fascinerad! Wow vilken kvinna! Hon bubblade och vi följdes åt som i en inövad dans genom hela samtalet. Högt och lågt, personligt och ytligt, privat och professionellt. När jag gick därifrån och hon sa ja till att träffas till brunch den kommande helgen, svävade jag i väg i lyckorus.

Efter det gick det snabbt åt ett annat håll än jag hade planerat, men det får vi ta i del två…

 

Norska DeLillos har delvis fångad en känsla av Det Tredje Livet

Facebooktwitterlinkedinmail

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *