Vardag med tonåringar

Grejen med Tonåringar i Det Tredje Livet

Tonåringar
Såhär ser det ut i ett typiskt tonårskök… Sannolikt inte bara i mitt.

Hela grejen med så som vi har definierat tredje livet, är den delen av livet när man kan återta en del av sitt eget liv och bestämma själv över sig själv och sin tid. Det behöver ju således INTE innebära att man skiljer sig och startar ny familj för första, andra, eller för vissas del tredje gång. I stället är det kopplat mer till familjen och barn som börjar bli stora och ”flygfärdiga”. Hur vi hanterar den här fasen är väldigt olika och beror på många olika saker och även humöret för dagen.

För min del har jag fått någon sorts ”sneak preview” på det tredja livet tillsammans med Lotta i och med att jag har tonåringar lite varannan vecka. Vissa veckor är det fantastiskt bra, och vissa känns det givetvis som en evighet tills dom ska klara sig själv och man inte längre ska behöva agera kock/städare/bank/taxichaffis. Känslorna kring detta är ofta rätt så komplexa och det är lätt att springa runt och jämföra sig med andra även här. Jag skiljer mig nog från en hel del förälder genom att jag verkligen gillar tanken på att mina barn ska bli flygfärdiga och klara sig själv. Det finns ingen motsättning i det och att älska dom mer än livet själv.

I min identitet är jag rätt så mycket just pappa, som verkligen vill att mina ska må bra och ”lyckas” i det de vill i livet. Samtidigt så har jag relativt liten ångest för att det snart är dags för dom att klara sig själva. En riktig mardröm för mig är om de fortsätter bo hemma efter hmmm 25. Jag känner jag måste komma tillbaka till detta senare, och jag hoppas få lite mothugg i kommentarsfältet för vidare inspiration…

Just i dag är jag trött på att vara Pappa. Ni som har tonåringar känner väl allt för väl till det – köket som ser ut som ett bombnedslag och när man poängterar det för den ansvariga så får man en axelryckning och ett surt: ”Vaddårå – slua tjata!” till svar.

kajak tredje livet
Glad skit på Kajaktur!

Så i dag fick jag nog. I stället för att få hjärtinfarkt och tjafsa över ett ostädat kök tog jag min paddel och smet i väg på en paddeltur T/R Lomma med en kompis och lämnade mina Gremlins i sin egen misär. Det kändes rätt så skönt båda undervägs och inte minst när jag kom hem. Tonåringen hade även fattat poängen och kökets kaos var bortstädat.

Jag känner mig förtvivlad över att det ska vara så förbannat svårt att samverka på en rimlig nivå med husets tonåringar. Det är dags för ett familjeråd där vi fördelar uppgifter och ansvar på ett vettigt sätt. Jag har försökt det innan, men det tenderar att flyta ut och sen hamnar det mesta hos mig.

Såhär paddlade vi! App'en strulade så vi fick enbart med Retur, men vad gör väl det?
Såhär paddlade vi! App’en strulade så vi fick enbart med Retur, men vad gör väl det?

Hur gör ni andra tonårsförälder för att överleva? Att strejka som tvättpersonal funkar delvis, men det är ju inte så jag vill ha det, utan jag vill fostra barn som fattar att man måste bidra och inte bara konsumera tjänster. I alla fall när man inte har råd att betala för de utförda tjänsterna.

Så bring it on – goda tips och strukturer önskas!

Facebooktwitterlinkedinmail

5 thoughts on “Vardag med tonåringar

  1. Känner så väl igen det! Jag har tyvärr ingen lösning eftersom jag enligt mina tonåringar är grymt tjatig. Just nu finns en lapp på kylen med deras ansvarsområden….det går sådär…Gissar att det bara är jag som ser den…
    Ramlade över din blogg av en slump men följer den gärna. Mycket igenkänning!
    Lycka till!
    Mvh en varannanveckasmamma med särbo

    1. Hej Maria!
      Välkommen att hänga med. Som du ser är bloggen rätt så nystartat, men du bör få en idé om vart vi är på väg. Bara din situation indikerar att du bör hitta framtida spännande teman här.
      Mvh
      Runar

      1. Tack ☺
        Ser framemot kommande inlägg om nätdejting – där lär jag säkert hitta mkt igenkänning ☺
        Gillar ert namn ”Det tredje livet”….så bra!
        /Maria

  2. Att vara förälder och mamma är det bästa som hänt mig! Trots att jag just skev förra meningen och tror på orden så har jag sagt upp mig som mamma några gånger det sista året. Min barns kommentar ”det kan man faktiskt inte göra, mamma lilla!”.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *