Resebrev dag 3 – Dagens segling.

Idag har vi seglat!

Hvar
Milna till Hvar
Turen gick i dag från byn Milna på ön Brac till Hvar stad på (duh) ön Hvar. Undanvind – med vinden ”i rumpan” och vågorna in lite snätt bakifrån. Vi testar igen att beskriva det från olika perspektiv.

Hans perspektiv:

Det blåste en del när vi vaknade och väderleksrapporten hade redan kvällen innan lovat mycket vind på måndag. Inte oroväckande mycket, men en 20-25knops vind (ca 10-12 m/s) i byarna med maxbyar på avsevärt mycket mer än det. Dessa starkare vindar var dock mer aktuella avsevärt mycket längre norrut. Eftersom jag hade varit dålig och vi legat pall dagen innan, kände jag redan när vi vaknade en viss rastlöshet för att komma iväg. Inte det att det egentligen spelade så stor roll, vi hade allt vi behövde där vi var, men när man nu har hyrt en båt är det ju bättre att komma runt.

När Lotta (äntligen) vaknade kännde jag genast på henne att hon var liiiite orolig för att det skulle blåsa mycket. Inte blev det bättre att 5 Britiska sjöbusar i båten brevid meddelade att de hade kollat 5 olika sjörapporter som lovade allt från ”Fair” till ”Horrendous”…

Nuväl – frukosten intärdes, vi betalde vår hamnavgift, såg ett totalkit’ad tyskt par fucka upp lite när de lämnade kajen, betalade vår hamnavgift och sen var det vår tur. Vinden låg på från lite förom tvärs (typ klockan 1) i byar när jag startade motorn.

You must give full speed ahead!!!

Sa den Kroatiske hamnkaptenen. ”Yes – but I Think I’ll release my mooring lines first!” kontrade jag syrligt. Är det något jag HATAR så är det folk som ger mig ”råd” – särskilt om saker jag bemestrar. Han fattade. Vi kom oss ut utan strul och på väg ur hamnen drog jag igång GPS navigatorn. Välkomstbilden dök upp. Sen blev allt svart. Hmmmm – strange. Jag gjorde om. Samma resultat. Även 17 gången. Med olika ”logiska” knapptryck för factory default. Svart.

Så jag gjorde det alla män verkligen hatar –

Jag ringde och begärde assistans. ”It’s probably in night mode” löd det från telefonen. Facepalm – såklart! Jag blev lite irriterat på mig själv för att jag inte hade tänkt på det. Medan jag hade hållt på hade Lotta stått till rors. Nu först tittade jag på henne. ”Hur går det?” Hennes knogar var vita i stramt grepp runt ratten. ”Vet du – jag tycker det här är läskigt!” Jag kikade upp. Det blåste och havet runt oss hade fått vita gess på sina håll, men vi var en bra bit från land och inga båtar nära att oroa sig för. ”Det går bra – fortsätt såhär så äör jag strax klar.” sa jag och försvann ner i båten för att hämta ett täcke att lägga över mig för att skydda mig mot solen så jag kunde se displayen på GPS’en och ställa om den. Det gick på 3 minuter.

Vågor
”Stora Vågor”

Vi satte sedan segel och seglade en fin undanvind i ca 2 timmar från Milna till Hvar. Det var lite vågigt, men sjön var jämn och förutsigbar med lite byig vind. För att inte skrämma Lotta hade vi bare förseglet uppe och tog det lugnt. Det var varmt och skönt och en bra dag på havet. Väl inne i Hvar stad såg det tokfullt ut, men vi lyckades kapa prime plats inne vid bryggan. Och nu sitter vi i sittbrunnen i solnedgången och bloggar, vinar och äter nötter. Det ska bli spännande att läsa om Lottas dag…

Hennes Perspektiv

Vind, vind, vind!

Det blåser och vågorna rullar, Men framför allt blåser det. Jag fäller upp kapuschongen på regnjackan och Runar skrattar åt mig. Nej, det är inte kallt, men plötsligt blir jag så trött på vinden. Jag är uppväxt i snålblåst och det känns som jag har gått och småhuttrat ett helt liv i vinden.

Barndom och tidiga tonår bodde vi på Norra Fäladen i Lund. När vi flyttade till nya villan, var allt bara leråker runt omkring oss. Och vinden kom från alla håll. Alltid. Motvind till skolan, motvind på vägen hem. Motvind på cykeln ner till stan och motvind hela långa vägen tillbaka.

Med Vind I håret
Med Vind i Håret

Giftermål och hus vid Strandgatan, nära havet och blåsten. Hästen i ett stall på Vellinges högsta punkt, omgiven av slätten och vinden.

Lägenhet vid Turning Torso med vinden vinande runt knutarna och regnet som piskar vertikalt.

Få är de dagar om året, när jag kommit ut och känt att, vänta, någonting är annorlunda, det är stilla, alldeles stilla. Vinden har mojnat.

Det är priset för att bo i Skåne och havsnära, jag vet. Men det är en vind som jag känner.

Nu är vi i Kroatien och väderleksrapporten har varnat för kraftiga vindar och storm.

Och plötsligt blir jag så trött. Sluta och blås, vill jag skrika, jag är på semester. Jag vill segla lugnt och stilla. Vind är vardag. Vind är höst och gråtoner.

Jag blir tyst. Håller mig i railen. Allt är ok, skriker Runar med försäkrande röst genom vindbyarna. Han ser glad och stark ut, ett med vind och vågor.

Vem kan segla förutan vind? Inte vet jag? Jag kan inte segla alls!

Vi rundar en ö och plötsligt mojnar det, solen blir starkare än vinden, havet ser snällt ut igen och semesterlugnet infinner sig. Glidet.

Det är inte så dumt, det här med segling säger jag till Runar, när vi några timmar senare ta ett glas vin i sittbrunnen i en lugn vacker hamn. Men det behöver ju inte blåsa så mycket i morgon…

Facebooktwitterlinkedinmail

3 thoughts on “Resebrev dag 3 – Dagens segling.

  1. Intressant med två olika perspektiv på er egen lilla varaiant av ”Borta med vinden”. Jättekul, intressant och spännande att följa era upplevelser. Strapatser ibland men det verkar vara ganska njutningsbara strapatser………….hoppas jag.

  2. Bra kämpat, ett speciellt upplevelse och kontrast när man seglar, med vindens kraft och lugnet i hamnen.
    Intressant att läsa hur var en av Er upplever kampen med vinden.
    Önskar Er en fortsatt härlig semester i det vackra Adriatiska havet, kramar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *