Resebrev dag 4 – Hvar var vi i dag?

Trögt nät, så foton kommer sen…

Hennes perspektiv

Värme, vind och kärlek.

Vi drar iväg från Hvar vid 11-tiden. Vinden är svag och solen är varm. Strax utanför staden hissar vi segel. Jag står till rors en stund. Båten som igår kändes som ett stort och otämjbart monster, känns snällare idag, mildare, mindre farlig. En kort stund kan jag nästan njuta av att känna kraften i mina händer. Det här ska jag nog lära mig, så småningom.

Vinden mojnar. Vi närmar oss strandkanten eller rättare sagt de lodräta klippkanterna. Söker efter en plats att kasta ankar. Vatten är kristallklart. Det är 80 meter djupt.

Vi hittar den. En egen plats i världen. För några timmar ska den bara vara vår. Den där platsen mellan klipporna omgiven av det blågröna vattnet. Vår båt, Dani, förvandlas från vågornas herre till en restaurang, badbrygga, soldäck och ölsjapp. Vi slänger av oss kläderna. Vem behöver mer än solkräm när närmaste människa är flera sjömil bort?

Vi leker i vattnet, som är varmt efter en lång sommar. Torkar på däcket i en sol som ännu inte har tröttnat, trots sen september. För första gången denna resa sätter vi på spisen och värmer lite medhavd pizza. Kall öl med smak av humle, kladdig pizza med smak och ost och solvarm hud med smak av salt.

Långsamt lämnar vi platsen och tuffar vidare. Går in i ännu en vik och lägger oss på redden tillsammans med andra båtar. När mörkret faller, lägger vi den lilla jollen i vattnet och paddlar till strandkanten. Sicksackar mellan båtarna – vem behöver motor? Galet, vanvettigt, sanslöst och så typiskt Runar och Lottaaktigt. Paddlingen tillbaka, ett restaurangbesök och en flaska vin senare, går om möjligt ännu mer i sidled…men vi har månsken, ett bedövande vackert fullmånesken som visar vägen.

En stund senare ligger jag i min koj. Datorn på magen och Runar vid min sida. Från det lilla sidofönstret kommer en mild kvällsbris. Någonstans i närheten skrålar ett glatt gäng kraxiga ryska folksånger. Men härinne är det värme och kärlek!

 

Hans perspektiv

Dagen började som den oftast gör, med ett lätt leende mot vänster där Lotta snarkade lätt i tung morgonsömn. Konstigt i grunden för hon klagar jämt att hon inte kan sova. Det ryktas även att hon anser att en i parrelationen låter när personen i fråga sover. Från vad jag hörde den här morgonen förstår jag numera hennes oro.  Nuväl. Jag vajnade till och var rätt så pigg och klev up för att kolla vädret. Det såg alldeles lysande ut och jag började kika på mål för dagens segling. Insikten att Lotta hade upplevd gårdagen som lite läskig och obehaglig gjorde att ambitionerna för dagen sattes på nivån ”Segla för att känna sig trygg.” För det såg vädret perfekt ut, med mellanvind på 10-15 knop från Nord-NordVäst, vilket ville ge oss perfekt halvvind långsmed Hvars sydsida. Tanken var att segla lite, hitta en vik, bada lite och sedan sätta kursen mot ön Vis – 2½-3 timmars segling borta. Först blev det dock en rejäl frukost på lokalt café. Gott kaffe och hälso croissant – med chocklad.

Vi stack sedan ut och seglade rätt nära Hvar, ungefär 500 meter från de höga branta klipparna. Det i sin tur gör att vinden är variabel och lite byig. Jag tänker att i dag ska Lotta få segla och ”bli ett med båten”. Vi sätter segeloch tuffar i väg. Till en början blåser det knappt och vi går genom lite hur det funkar att styra båten och lite begrepp.

Sen träffer den första vindbyn oss och den annars rätt så lugna Lotta gallskriker mitt namn och ser som förstenad ut.

”Jag vill inte jag är rädd!” säger hon, med flackande blick. Jag stödjer henne lite med styrningen och som den förstandiga pojkvännen jag är tar jag INTE över och hjälper henne. ”Prova igen. Vad är du rädd för?” Vi håller på ett tag att samtala om vad hon är rädd för utan att jag blir vidare klok på det. Parallellt tänker jag att jag måste skriva något om rädsla och alla dessa ologiska saker vi går runt och är rädda för i tid och otid. Vi ger oss dock inte, utan hon står till rors och får prova flera gånger att göra ”fel”. Kursen går lite i zick-zack, men som tur är är inte Kroatiska kustvakten ute, så ingen promillekontroll i dag… 😉 Efter en dryg timmes segling hittar vi en fin vik där vi genom att gå nästan helt in på berget kan få ner ankaret på 15 meter. Vi badar, solar, äter, pratar och njuter av friheten av att vara alldeles själva. På eftermiddagen drar vi oss tillbaka mot Hvar stad, handlar och hittar sedan en lugn vik vid ögruppen strax söder om var Hvar. I morgon blir det kanske Vis. Planer är ändå till för att ändras.

Lite instagramfoton så länge:

Facebooktwitterlinkedinmail

8 thoughts on “Resebrev dag 4 – Hvar var vi i dag?

  1. Jag märker att det redan smygit in lite sjömansord i Lottas ordförråd. Att både vara gast och kuttersmycke verkar än så länge vara ganska behagligt. Sen kommer den lurige retstickan och befälhavaren Runar in i handlingen med lite livfulla kommentarer. Vet inte om de kommentarerna ska kallas för kärleks-kutter eller gast-kramande. Den eget hemmasnickrade sporten zick zackpaddling låter intressant och spännande. Kul och påhittigt upplägg att ni återger er seglats ur två olika perspektiv.

    1. Micke, det är fortfarande mycket kinesiska för mig när Runar med bestämd röst skriker: fall av i lovart! Fall av!? Jag är ryttare – inte seglare och då tänker man minsan inte falla av!!! Kuttersmyckeriet faller sig mer naturligt 😉

      1. Hihihi…….får en massa bilder i huvudet typ: stigbyglar i masten, reva seglet blir sadla hästen, tyglar blir tampar (det heter väl tampar på en segelbåt?) Falla av??? Då är det ju risk för drunkning!! Fattas bara att Runar börjar gnägga, då hade du blivit riktigt förvirrad, Lotta. Hoppas att ni båda njuter och har det bra trots den ”kinesiska terminologin”.

    1. Nina, vi har det så gott och just nu öppnar Runar den lilla luckan i vårt ”rum” och frisk havsluft strömmar in. Vi får nog ta vår sicksackjolle in till den lilla sandstranden idag. Njut den svenska hösten. Kram

  2. Jeg leser gjennom linjene at Lotta er utrolig modig og tøff! Jeg hadde vært livredd! Dette er jo en skikkelig bragd om man er redd! Det er vel bare å sette seg inn i hvilken som helst sak man er redd for? Da fortjenes gjerne masse omtanke underveis og etterpå Runar…og selvfølgelig det her vinglasset som roer nervene!!!!

    Kos dere!

    1. Hun er relativt töff Grethe! Og litt smågal. Det kan väre bra å väre redd, framfor allt om du vet og forstår hva du er redd for. Jeg tenker skrive om det å väre redd i ett inlegg senere. Det kommer til å bli litt halvdjupt, så jeg behöver litt tid å hente meg inn igjen etter inlegget om Pappa.

      Vi koser oss! Se rapporten fra dag 5!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *