Resbrev dag 6 – Vis(a) mig vägen

Hennes perspektiv:

Någon behövde vila ut...
Någon behövde vila ut…

Det är kväll den sjätte dagen. Jag sitter inne i båten, dricker lite vin. Vi har nyss ätit. Bredvid mig i soffan sover Runar efter några timmar till rors. Jag funderar lite över båtlivet. Det är en annorlunda form av semester, som är både lätt och svår. Lätt för att du har huset med dig. Likt en snigel. Du får nya intryck hela tiden. Ankrar i en stilla vacker lagun eller vid en fartfylld brygga i någon hamn. Det är nog lite som husvagnsliv, tänker jag, fast på vattnet och vet att jag riskerar att få alla segelentusiaster att gå i taket.

Det är ett opretentiöst liv – ganska skilt från det jag lever hemma. Bad i salt havsvatten får ersätta varm dusch. Håret snos upp i en vindpinad hästsvans. Sminket står orört i necessären. Idag har vi ätit hamburgare i båten. I morgon blir det nog hummer på restaurang.

Svårt för att man rör sig på en liten yta. Nu är det snart tolv timmar sedan vi var i land. Allt blir intimt och man slipas hela tiden mot varandra. Alla behov blir offentliga. Ingenstans att gå undan. Hela veckan har det bara varit vi två, med ett undantag för ett samtal över relingarna med några engelska gentlemän. Vi har umgåtts 24/7.

Båten Runar har hyrt är en bjässe, 13 meter, på segelspråk heter den 43 fot, har jag lärt mig. Det finns två toaletter och till och med en liten dusch. Den är nog väldigt lyxig med seglarmått mätt.

Det är lite som livet själv tänker jag. Lyx och vardag. Extravagant och enkelt i en salig blandning.

The old man and the sea
The old man and the sea

Vi har talat om det förr. Vårt samtal eller samtalen. Den här veckan har de innehållit allt mellan himmel och jord. Vi har gråtit tillsammans över Runars inlägg om den sista seglatsen. Skrattat åt varandra och åt roliga inlägg på face book. Diskuterat flyktingpolitik och ledarskap. Pratat rädsla – Vad är vi egentligen rädda för (förutom att jag är lite rädd för att segla stora båtar)? Och idag har vi också varit tysta tillsammans i långa stunder. På det där sättet när tystnad är som bäst – gemensam och innerlig.

Jag fortsätter fundera, tycker jag om att segla? Vad skulle det stå på en plus och minuslista. Plussidan blir lång. På minussidan finns egentigen bara en rejäl post: Doften på båttoaletten, den kan jag LÄTT leva utan. Nu är det dags att väcka min snarkande man och kanske ta ett stilla

Hans perspektiv:

Så blev det en sväng till Vis. Denna vackra höga, gröna ö. På vägen in i går visades U-båtshallen upp. Inte för att vi skulle bada eller hoppa i går, men mest för att kunna skryta lite och tjäna några ”åååhhhhh – vilken karl” – poäng när jag berättade att tonåringarna och jag hade hoppat därifrån förra sommaren.

Utsikt från "Å plaga mig inte med servicekrav" frukostkrogen.
Utsikt från ”Å plaga mig inte med servicekrav” frukostkrogen.

Vis var dött – på ett sätt som bara en semesterort som håller på att stänga igen kan vara. Luckorna på husen var genbommade och de få resturanger som var oppna verkade mest tänka ”Åhhh nej måste vi?!” när de få gästerna som kom dök upp. Fast där vi ville äta var det fullt. Typiskt. Vi hamnade på ett ställe där det var vi, ett annat par och en katt. Det andra paret sa möjligen 4-5 meningar till varandra under hela krogvistelsen – hon satt mest och skrev i något som såg ut som en dagbok. Jag har diskuterat fenomenet på Facebook innan och tvingats inse att inte alla är lika pladdriga som Lotta och jag när vi umgås, men det berör mig – vet inte riktigt varför och jag borde inte lägga värderingar i det – men när människor som är i hop inte uppmerksammar varandra har jag svårt att låta bli ta mig illa vid det. Nuväl – middagen var god Kroatisk husman och vi pratade om saker som gav oss uppslag till kommande blogginlägg.

Seglingen! Den viktiga detaljen! Efter en trög morgon begav vi oss från Vis vid 11-tiden. Natten hade varit skvalpig med vågor som slog mot hamnen och sedan tillbaka mot båten. Det dunkade och gungade hyfsat. Det blåste friska 15+ knops vind från NordOst, vilket gav oss en fin kryss över mot sundet mellan Solta och Brac. Jag försökte kappsegla mot en Elan 44’a och trots relativt aktiv segling lyckade vi inte ta oss förbi. Jag har en lång lista med ursäkter redo som jag kan ta i kommentarsfältet nedan om någon vill veta. (Blant annat har vi värsta tulpanodlingen under, och sen trodde jag vi hade vikpropeller så jag la in backen för att få ihop den. Vi har fast trebladig. Det fann jag ut sen när jag råkade röra gashandtaget och båten plötsligen gick 0,4 knop snabbare… För övriga – som sagt – kommentarsfältet.)

Bloggerskan
Bloggerskan

Dieselmacken vi skulle tanka på stängde 13, så när vi kom dit vid 17 gav vi upp och gick vidare till Solta, där vi nu ligger i en lugn vik och bloggar.

Facebooktwitterlinkedinmail

3 thoughts on “Resbrev dag 6 – Vis(a) mig vägen

  1. Måste erkänna att jag avundas er detta äventyr, bara ni, hela havet och himmelen och vindarna och solen. Den härliga tystnaden som en bekräftelse att ni kommit till nästa nivå i er relation. Ni borde kunna leva på minnena hela långa vintern.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *