Resbrev dag 7 – Sista dagen på semestern

Dieseltankning innan båtåterlämning – ögonblicket alla fasar för.

Fredag – sista dagen på denna fantastiska semesterresa. Dagens största utmaning blir att tanka diesel. Normalt är detta en baggis, men med off-season öppetider på mackarna och fullt av andra båtar som också hade bytesdag på lördag, så är det dukat för lätt kaos. Vi hade försökt tanka redan kvällen innan, men macken hade haft den flexibla öppetiden 07:00-13:00. Nytt försök fredag morgon – redan strax innan 10, vilket måste sägas var exceptionellt för att vara oss. På väg in i tankviken steg förhoppningen om att få uppdraget utfört smidig utan kaos. Det var knappt några båtar alls där! Lyckan ska visa sig bli kortvarig då macken är stängd och inte öppnar för 14….

Med fast grepp om ratten
Med fast grepp om ratten

Jaha – så vad gör vi nu då?! Vädret är bra, med lagom vind (10-15 knop) och runt 20 grader och vi bestämmer oss för att segla en sväng så Lotta kan få lära lite mer i kontrollerade former. Vi länsar, halvvindar och kryssar och det går bra. Så länge hon klarar av att släppa tanken på att det på något sätt är farligt eller läskigt, går det till och med riktigt bra. Vi fortsätter prata om allt möjligt, men återkommer rätt så ofta till det här med rädsla och oro. Jag försöker resonera kring ”worst case” och hur lite farligt det vi gör är. Vi drar båten för högt och går genom vindögat utan att dra över seglen för att se hur ”farligt” det är, men jag känner inte att jag riktigt når genom. Svårt det här med segling. Faktum är att just där och då – i 15 knops vind, med 80 meter under kölen, god sikt åt alla håll – då är seglingen ungefär lika riskfylld som att gå över vardagsrumsgolvet. Jag säger det till Lotta, men budskapet når nog inte riktigt genom.

Det leder oss in i vidare diskusion om hur och om man överhuvudtaget kan logiskt resonera bort andras rädsla. Jag tycker hon är duktig och är enormt stolt att hon litar så på mig att hon trots allt hänger med på denna segling, med ett glatt leende. (Ja förutom de där båttoabesöken då…)

Lotta på krogen!
Lotta på krogen!

Vid 12-tiden börjar hungern slita lite i oss, (Nåväl hunger är ett relativt begrepp.) och jag råkar veta att vi har en pittoresk liten stad med en helt OK resturang rakt i fören, så vi seglar dit och lägger till som en av två båtar vid bryggan. Förutom en grupp Italienska cyklister är vi de enda på krogen. Lotta är överlycklig – hon får äntligen in sina friterade calemares. Jag är tråkig och går för en jättegod Picante pizza.

Bugastinna och goda beger vi oss mot det helvet vi nu vet ligger framför oss – tankstället. När vi viker av in i bukten, ser det annorlunda än när vi senast var där. Klockan är 13:45 och 3 båtar ligger redan på plats vid bryggan.

Ytterligare ett 10-tal ligger i kö antingen för ankare eller cirklar runt. Som tur är blåser det endast lätta vindar. Let the Mayhemn begin tänker jag där jag självsäkert känner att jag kan göra med båten vad Zlatan kan göra med en apelsin (Minns någon John Carew?).

Kön är ostrukturerad och folk är på hugget och lite stressade. Tankfascisten som är chef för macken har organisatorisk förmåga som en guldfisk, vilket leder till fullständigt kaos. När han upptäcker att folk går före kön skickar han bort dom, istället för att låta dem tanka, vilket leder till att det hela tar ännu längre tid. Jag känner jag blir stressad på ett adrenalinpumpande sätt. Det händer ingenting och jag blir helt matt av dessa postorderskeppare med ”sjövana omvänt propertionellt med plånbok och båtstorlek!” Lotta håller sig lugn och frågar ungefär vart 3 minut om hon kan göra något för mig.

Vi håller väl kanske inte riktigt vår plats i kön vi heller, men genom att etablera kontakt med en båt några båtar framför lyckas vi få ”plats i kön”. Efter en dryg timmes väntande går våra nya vänner in och tankar. Det uppstår lite skrik på Kroatiska, men det går bra och det känns som om vi är inne i kön. Testosteron och diselångor ligger som en dimma i skön blanding. Det drar ihop sig – snart är det vår tur. Två båtar, varav en är våra vänner, blir klara och lämnar kajen samtidigt. Ingenting verkar hända, så vi glider in i handlingsvacumet som uppstår. ”Is it your turn?” frågar Tankfascisten bryskt. ”We were after him!” svarar jag, lite pekande och undvikande. Vi får ligga, men förhalas några meter och hamnar mellan två båtar som under tiden kommit till. De ligger tätt inpå oss, men det spelar ingen roll – vi är igång med att tanka.

Sen – nu fan gäller det! Nu ska vi visa dessa postorderskeppare hur en båt ska hanteras!

Spring - kort förklarat. Tack Master Skipper Titti!
Spring – kort förklarat. Tack Master Skipper Titti!

Lotta, för tillfället iklädd lång kroppsnära långklänning – kanske inte det mest fördäcksvänliga men ändå rätt snygg och för anledningen mycket passande – briefas på vad som ska hända. Sen kör vi. Vi har redan fendrat upp extra på fören och när jag ger gas framåt och vi närmar båten framför ser jag blickarna därifrån med tilltagande oro. Båten åker fram en halv meter, sen stannar den i springet 8se illustration) som Lotta håller fast och bestämd koll på. Jag ger mera gas och med fullt roder vrider vi båtens akter utifrån bryggan medan fören ligger mjukt mot fendrarna som håller oss borta från den hårda betongen. När aktern vridits ut 30-45 grader, nickar jag bestämt mot Lotta och säger ”Släpp!” samtidigt som jag lägger i full back och mittställer rodret. Hon gör sitt och båten glider vackert ut från bryggan, utan att vara i närheten av de båda båtarna framför eller bakom.

Dani på plats i hemmahamnen. Tryggt efter vistelsen i helvetes förgård.
Dani på plats i hemmahamnen. Tryggt efter vistelsen i helvetes förgård.

Yes! tänker jag – där satt den! Jag kollar runt mig. De flesta ger fullständigt fan i våran manöver. Det är helt OK för faktum är att jag struntar i dom flesta! De som betyder något är dom som fattar –  och de FATTAR. Det är dom som jag redan innan har identifierat som skeppare som kan hantera sina båtar. Jag får ett par ”tummen upp” och respektfulla nick och är just då oövervinnlig, jag är Lord Nelson, sexigare än George Clooney och i min Alfahane kropp pumpar testosteron i mängder. (till mina armhålor i den grad att vi måste bada kort därefter). Jag skriver kort om incidenten på Facebook senare, och min vän Martin summerar känslan perfekt:

Det riktigt manliga inträffar när man bara gör det, varken mer eller mindre.

Och så är det nog. Känslan är enorm och när jag sedan pratar med Lotta om det, inser jag att jag för alltid kommer vara en riktig båtnörd som knappast kunde fått ett bättre avslut på en fantastisk vecka ombord. Under vårt samtal på väg tillbaka till Trogir filosoferar vi länge över vad som egentligen är manligt och kvinnligt, men vi inser snabbt att just det kommer kräva flera bloggposter att reda ut…

P.S: För icke-båtnördar har jag försökt hitta den beskrivna manövern som youtube klipp, men gav upp söket. Det i sig visar hur sällsyn och genuin denna förlorade konst är, men om någon annan lyckas hitta en bra video eller bild tar jag GÄRNA emot en länk!

Facebooktwitterlinkedinmail

3 thoughts on “Resbrev dag 7 – Sista dagen på semestern

  1. Ja, så kom det inlägget jag väntat på…………. en uppvisning i manligt båtnörderi. Det ena speciella seglaruttrycket efter den andra. Diesel,testosteron och svänga en båt. Det förstår jag väl vad det betyder med vad svänga en segelbåt i praktiken innebär har jag ingen aning om. Mitt i denna beskrivning visar det sig att båtens gast lider av en svår identitetsstörning. Gasten far omkring iklädd en kroppsnära långklänning. Alltså som ett kuttersmycke som gjort myteri och rymt från sin traditionella plats i fören (?). Jag vet att det finns någon manlig herrdoft som heter Diesel men här pratar vi verkligen om DIESEL. Måste vara en svår livssituation för en gast i ulvakläder att vara omgiven av Runars testosteron och riktigt äkta manligt Eau de toilet ….diesel. Beskrivningen av vad vindarna heter och alla de knixiga manövrarna med båten fattar jag ingenting av . Tur att jag inte var med på denna båttur Runar hade blivit vansinnig på min okunnighet. Han hade säkert fått både adrenalin, testosteron och ”irritations-lin” och spikat upp mig i masten. Under resans gång hade jag säkert åkt upp och ner från den där masten likt någon slags Kardborre-Jesus. Tack för att jag fått ta del av era upplevelser på havet i Kroatien.

  2. Tack, fantastisk och roande läsning och du kan troligen gå runt på överskottet testosteron fram till vårdagjämning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *