Varför älskar du mig?

Varför älskar du mig, frågar han? Jag skrattar och så gör vi båda en gest som om vi kastar ett metspö. Man fiskar.  Behöver lite bekräftelse eller bara lite försäkran.

Ja, varför älskar jag honom, tänker jag. Det finns så många orsaker. En av dem är hans sätt att göra mig alldeles galen. Galen av lust, galen av längtan, men också alldeles skvatt galen.

IMG_5246Just denna söndag har vi bestämt oss för att paddla. Det är sen oktober, det blåser lite lätt och solen tittar fram. Kanske är det en av årets sista paddelturer? Vi  bestämmer oss för Lödde Åå och sida vid sida glider vi fram i det ganska stilla vattnet med några puss- och fotopauser, då och då. Paddlingen går lätt. Vi konstaterar att det numera är lite som att cykla. ”Kommer du ihåg hur vi woblade i början”, säger Runar och vi skrattar åt hur in- och ostabila kajakerna kändes de första turerna.

Jag älskar dig för att du gör mig galen och får mig att testa mina gränser, tänker jag och minns en annan kajaktur. Den andra i mitt liv som med facit i hand kunnat bli den sista…

Gladpaddling
Såhär glada blir man av att paddla kajak!

Det började vid jultid 2013. Runar hade köpt en havskajak. Jag visste knappt vad det var och skrattade gott när han beskrev sina vedermödor att komma i och ur i iskallt decembervatten. Under våren paddlade Runar på, medan jag höll mig till hästryggen, men när han i maj föreslog en kajakkurs även för mig, tycker jag att det låter som en kul idé. En skön majkväll kör vi upp till Ängelholms kanotklubb, där vi möts av en trygg lärare, som säkert lotsar mig ut på Rönne å. Ljum vårkväll, stilla vatten, blommande vitsippor, kaffe och smörgåspaus på en brygga. Det kunde inte ha börjar bättre. Och även om min paddelteknik är usel, så känner jag att alla mina år på hästryggen har gett mig en balans som gör att även en rank tävlingskajak (ja, det är sådana vi paddlar) känns mer stabil än en yster häst – en kajak tvärvänder i all fall inte… jag lämnar kursen och kajaken med ett fint diplom och full av självförtroende.

DSC_0326
En annan Danmarkstur – även här blåste det lite. Fast här har vi kommit in i lä.

Två helger senare ska vi åka till Köpenhamn och ha ”myshelg”. Med Runar kan det betyda precis vad som helst! Just den här gången betyder det att vi ska paddla. I hamninloppet i Köpenhamn. I lånad kajak. I frisk vind.  Jag är inte rädd, jag kan paddla, jag kan paddla, jag kan paddla, är mitt tappra mantra när jag vig som ett kassaskåp äntrar kajaken vid Kajak Republics brygga. 20 sekunder senare har jag ett nytt mantra – God Gud låt mig inte trilla i – detta mantra ska så småningom förvandlas till Gode Gud låt mig överleva den här turen!! Runt omkring oss far rundtursbåtar, motorbåtar och färjor och jag tyckte att vågorna kom från alla håll och kanter. Det gör de också. I ett hamninlopp i frisk vind bildas något som heter pyramidvågor. Om du inte känner till vad det är, så grattis. Det var ingen roligt bekantskap… I ett par TIMMAR paddlar vi Köpenhamn runt, in i Christiania där vi gör en kort paus på en strandremsa (utan kaffe) och så vidare in i kanalsystemet. Runar hojtar genom vinden

”Går det bra Lotta?” men han får inget svar.

Efteråt påstår han att jag sagt Mmmmmmmm, på ett mycket sammanbitet sätt. Själv vet jag att jag gick in i mitt överlevnadsmodus. Det har räddat mig förr. Jag blir hyperfokuserad och bara SKA ta mig igenom det jag utsätts för. Som ni förstår överlever jag turen och det är här kärleken kommer in. Jag kunde ha blivit jättearg, faktiskt rosenrasande. Det hade jag blivit i mitt förra liv. Men inte med Runar. På något konstigt sätt får du mig att känna mig trygg mitt i stormen, tänker jag – Att tänja mina gränser på ett sätt jag inte trodde var möjligt, att utföra det omöjliga.

Nu ska det hoppas!Jag älskar dig för att du är skvatt galen, säger jag mitt på Lödde å och han kontrar med att säga dito. Och just så är det. Vi har gjort och gör mycket galna saker tillsammans, i någon slags trygg förvissning om ”att det här fixar vi”.

Vi paddlar vidare. ”Vad tror du om att göra en luciapaddling i Köpenhamn i år, frågar Runar”? ”Det kommer bli skitfräckt och vi kan klä ut oss och pimpa våra kajaker med renar och julgranar”, fortsätter han entusiastisk. ”Över 100 kajaker samtidigt och vi startar på Kajak Republics brygga”! I två sekunder tvekar jag och sen säger jag, det blir bra älskling, bara jag får vara utklädd till Lucia. Ivrigt planerande glider vi in mot bryggan på Lödde kanotklubb!!

DSC_0814
Typ därför.
Facebooktwitterlinkedinmail

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *