Livet är mer än en elevator pitch!

Mötet

Vi möts på mitt arbetsrum över en kaffe. Tanken är att vi ska prata om ett eventuellt samarbete, men snabbt glider samtalet in på annat. Jag vet att han under mindre än ett års tid förlorat sitt jobb, men än värre, sin fru. En  kvinna han levt med under störra delen av sitt vuxna liv. Ett plötslig, oväntat dödsfall som förvandlar livet i ett slag. Plötsligt befinner vi oss i ett varmt och innerligt samtal om livet, döden, sorgen, det oväntade. Vi talar om mitt förfärliga år, 2013. Vi skojar om att han kan få min “Ett sånt djälva år, med Bo Kaspers” och använda på sitt 2015. Samtalet glider lätt och ledig i allt det tunga, även om tårarna ibland glittrar till i ögonvrån på oss båda. Det är en fin närhet och värme i detta möte en grå och dyster måndagseftermiddag i december.

På vilket sätt förändrade sorgen och krisen dig, frågar han?

Och just då och där drabbar mig insikten som ett knytnävsslag, nej, fel ord, den drabbar mig som en uppenbarelse och jag svarar “jag har fått så svårt för det ytliga”. Jag orkar inte längre med det låtsat lättsamma, det till synes påhittat glättiga. Jag orkar inte lägga tid på människor som inte vill vara närvarande och dela, på djupet. Jag har börjar avsky att mingla. Att gå runt bland människor jag inte känner för att berätta hur duktig jag är.

Han börjar skratta och konstaterar att det är en upplevelse vi delar.

Kanske är det lite åldern, försöker vi, men vet båda att det handlar om att ha varit på en plats där man måste bestämma sig för om man ska  orka gå vidare, från den djupa sorgen eller som för mig, den stora skräcken. Och när man har gjort det och är ute på andra sidan har det hänt något. För min del har det gjort att jag mycket snabbare kan hamna i underbara, fantastiska, fötroendefulla samtal med människor som jag kanske möter för första gången. Vi ser varandra och når fram. Men också om att när jag inte hittar den öppningen så tröttnar jag . Orkar inte lyssna på hur framgångsrik någon är, hur mycket ditt och datt har kostat, vilken fantastisk semester man har varit på –  det blir bara bla, bla, bla i mina öron.

Lärdomen

Några dagar senare har jag fått förmånen att hålla föredrag för studenter som läser på Ekonomihögskolan i Lund. jag ska pratas om mina “karriär”, men också berätta om vem jag är, min historia.  Det är ett uppdrag som jag både älskar och tar på stort allvar. Det här är unga människor som ska ut i arbetslivet och jag vill verkligen ge dem lite goda råd eller verktyg att ta med sig. När jag ställer mig framför de 50 förväntansfulla tjejerna och killarna har jag veckans tidigare samtal i mitt bakhuvud Och därför blir ett av de viktigaste råden eller lärdomarna jag ger:

Skaffa er bra nätverk, men inte för nätverkets skull.

Lotta on stage
Lotta on stage

Försök tidigt hitta personer som ni tror ni vill arbeta med länge och vågar gå nära. Lär känna dem på riktigt. Själv har jag förmånen att ha folk omkring mig som jag har arbetat med i över 20 års tid i olika konstellationer, företag och roller, men som hela tiden har varit goda människor. Inte lika mig, nödvändigtvis, men beredda att sporra, ifrågasätta och utveckla mig och mitt ledarskap. Det andra tydliga rådet blir “våga vara modiga” Vill man arbeta med utveckling och förändring så är mod den viktigaste ingrediensen. Alternativet är att man vill ägna sig åt stagnation eller bevara rådande system, men då krävs kanske en annan slags mod…

Svart eller vitt

När en tanke eller insikt väl är väckt, leder den ofta till en ny och jag fortsätter mina funderingar. På vårt behov av att snabbt dela in våra medmänniskori onda eller goda, fel eller rätt, svart eller vitt och att det är en livssyn jag har svårt att bejaka. Väldigt mycket är faktiskt komplext, ofta paradoxalt och kan ses från flera olika vinklar. Och det är just detta som är intressant – att våga lyssna på flera olika perspektiv och få nya impulser.

Eftersom jag arbetar med mat får jag ofta frågan “vad ska jag äta”? Vad är är rätt,  vad är fel? Ekologiskt, kolhydratfritt, , köttfritt, laktosfritt, glutenfritt, sockerfritt, proteinrikt, 5:2?

Mitt svar är, att den stora oro många känner inför maten, är nog “farligare än att ibland välja fel” och det tråkgia svaret är att det inte finns något enkelt svar, ingen lätt och enkel lösning.

Livet är inte en elevator pitch

Mitt arbete är att skapa förutsättningar för långsiktig utveckling och innovation inom mat, dryck och måltider. Ett uppdrag som lämpar sig dåligt för en snabb elevator pitch. Ibland orkar jag inte ens förskka förklara, utan säger bara kort att jag arbetar med mat. Men om jag ger det tid hamnar jag alltid i underbara samtal om maten i våra skolor, på sjukhus och på våra tallrikar. Och om hur det ska se ut i morgon. Jag tycker att det jag och mina medarbetare gör är viktigt, även om det inte låter sig uttryckasi två enkla meningar. Det passar inte “i hissen”. Och så är vi där igen. Livet är inte elevator pitch, något som låter sig beskrivas i ett par glättiga meningar. Allting går inte att passa in i en form och jag har också börjat avsky uttryck som “low hanging fruits” (det där som bara går att plocka väldigt enkelt i affärslivet och inte sällan är det lite övermoget…).

Jag gillar det komplexa, det långsiktiga, det utmanande, det som kräver relationer, förtroende och mod massor av mod. Finns alltså många anledningar att jag passar så bra ihop med Runar…

Våga gå nära

Så – så här i jultid,  passa på mella klappar och matorgier att gå nära, prata om det riktiga och viktiga – inte nödvändigtvis okontroversiella, bejaka det olika, våga utvecklas och bredda registret utöver att vara en ”One Trick Pony”! Och ha för bövelen en riktigt God jul också!

God Jul!

Facebooktwitterlinkedinmail

4 thoughts on “Livet är mer än en elevator pitch!

  1. Tack Lotta för att du delar med dig av intressanta tankar och funderingar. Viktiga och intressanta reflektioner. Den första tanke som slår mig är: Uppstår såna här tankar när man är i en viss ålder eller har det med ens personlighet och karaktär att göra? Min egen teori är att jag tror att det är en gyllene kombination. I ditt fall är jag säker på att din livskamrat Runar bidragit till stora funderingar och diskussioner. Oavsett hur det ligger till så blev jag glad, imponerad och fundersam på ett härligt sätt av din text. Det är en stor konst att med så få ord kunna förmedla så intressanta och viktiga saker. Fina tankar som kan fladdra runt i känslokammare och förnuftsdepåer medan man väntar på Säckledaren….d.v.s. tomten. God Jul & Gott Nytt År!

    1. Micke en riktigt, riktigt God Jul till dig också. Du är fantastisk dom alltid orkar och vill kommentera, inlevelse- och insiktsfullt. Du och jag möttes på ety väldigt oväntat sätt och nu känns du som en riktig vän till mig och Runar, du glada och tankeväckande ”kaffepojke”.

  2. Minns ett säljmöte där det pratades om ”elevator pitch”, typ man hade bara 45 sek på sig att sälja in sig! Så förödande fel! Min erfarenhet är att det är förtroendet mellan människor som skapar meningsfulla och långvariga relationer. Pratkvarnar som inte har en aning om hur en motpart funkar kan ödelägga en potentiell relation!
    Min gamla morfar hade affärsbekanta (det var vad man kallade kunder) över hela världen, dessa blev livslånga vänner till familjen, några är nu tredje generation.

    Men det är väl tiden med hypersnabb och onyanserad kommunikation som gäller nu, eller?

    1. Martin, det skrämmer mig också…visst ska saker och ting vara snabba, men det finns mycket i livet som måste få ta tid! Jag ör också rädd för många människors behov att att förenkla. Det är väl bättre att medge att vissa frågor är svåra och kräver eftertanke.
      Affärsbekanta – jag gillar ordet 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *