Om att sova, vaka och sakna John Blund

Lottas värld:

Ligger i sängen bredvid Runar och skriver blog för första gången på länge, länge. Nej, inget särskilt har hänt eller kanske har det hänt hur mycket som helst. Och så kom det lite jul i mellan och det vet alla ni som har separerade familjer och barn, ex och nya kärlekar, att det är en komplicerad högtid både logistisk och känslomässigt. Men, det är inte det jag tänkte skriva om. Inte idag i alla fall.

Jag tänkte gå in på ett mycket djupare, och för mig, förbjudet område. Nix. Inte sex. Det tycker jag faktiskt är ganska okomplicerat, men däremot att sova.

Tre önskningar

Häromdagen roade Runar och jag mig med att fundera på vad vi skulle önska oss om vi fick en sådan där magisk lampa som Alladin har, tre önskningar, ni vet. En av mina önskningar hade varit god sömn. Tänk att få lägga sig på kudden och bara somna, sova hela långa natten och vakna pigg och utvilad, alldeles av sig själv…det var länge sedan. Eller, magiska tanke, så som Runar, kunna väckas när som helst på natten, prata lite och sedan somna om igen.

Om att vakta…

När väl sömntåget gått är det party mode PÅ!!!
När väl sömntåget gått är det party mode PÅ!!!

Jag tror egentligen aldrig jag har sovit bra och inte heller särskilt mycket. Jag har ganska tidiga minnen av att ligga vaken och fundera när hela huset sov och då kan jag inte varit mer än sju, åtta år gammal. Eller så började det på riktigt när mina föräldrar skilde sig och far flyttade ut? Jag vet att jag som äldsta barn med en orolig mamma, kände ett behov av att hålla mig vaken, att vakta och hade svårt att komma till ro. Någon måste ju ha koll på sakerna liksom…

Så länge min pappa fanns i huset minns jag också att jag ofta somnade till tonerna av jazzmusik. Mjuka bastoner som trängde upp från nedanvåningen. Lugnt och tryggt. Pappa var vaken, då kunde jag somna. Det paradoxala var att min pappa led, och lider än idag av sömnsvårigheter, så genetiken är ingen höjdare här. Jag kommer också ihåg det klassiska gåendet, som många barn sysslar med mellan olika sängar, in till mamma som alltid sov, vidare till pappa som lugnt tröstade mig när jag inte kunde hittade sömnen med ”att det räcker att du vilar, då får kroppen vad den behöver”. Bäst sover jag fortfarande om någon annan är vaken. Tar över vakten!

Kolik

Ännu sämre med sömnen blev det vid 30-års ålder när jag fick Anna. Vår älskade dotter hade en ovanligt svår variant av kolik och sov mest i små 20-minuters pass hela sitt första levnadsår. Det hjälpte inte upp mitt case! Under det året tränade jag istället på att försöka att aldrig komma ner i djupsömn – det var helt enkelt för jobbigt när jag ändå skulle behöva vakna igen, och igen och igen. By the way dottern är 24 år nu och sover alldeles utmärkt.

Det där med morgnar

Alla som känner mig närmare, vet också vilken usel morgonperson jag är…den dygnsrytm jag trivs bäst i och som kroppen ställer om sig till vid minsta sammanhängande ledighet är sänggående vid 01.30 med uppstigningen runt 09.00.

Jag kan vara sömning en liten stund runt halv elva, men tar jag mig väl förbi det klockslaget så är nattdjuret Lotta igång…

Tidiga morgnar gör mig däremot nervös…upp 06.00, då måste jag lägga mig senast halv tio för att hinna få åtta timmars sömn, kalkylerar hjärnan vilt. Ha, som jag någon gång sover åtta timmar. Och ju tidigare jag ska upp desto mindre och sämre sover jag av pur upphetsning. Därför har vi sällan möten före klockan 09.00 på Livsmedelsakademin och som tur är har jag även morgontrötta medarbetare. (Go figure – man vet ju vem som kontrakterar dom! Runar anmärkning..)

Tillbaka till sömnen…

Jag har även gått Darth Vader kursen för avancerad sömn! Hjälpte inte....
Jag har även gått Darth Vader kursen för avancerad sömn! Hjälpte inte….

Jag har prövat det mesta. Gått i sömnsamtal, lärt mig allt om sömntåg (swossch där gick halv elva tåget, nästa går visst 02.00), mindfulness, undvika kaffe, undvika thé, fått stick med akupunkturnålar, inte titta på mobilen för sent, kallt i sovrummet, fasta rutiner för sänggående (gick så där får jag säga), äckliga drycker som utlovar sömn och diverse naturpeparat. Men inte fasen hjälpte eller hjälper det. Hård träning, att var helt slut kan funka…men inte alltid.

Tankens makt

Tänk inte så mycket säger Runar och tre minuter senare hör jag honom snarka bredvid mig. (JAG SNARKAR INTE!) Tänk inte så mycket…som om den här hjärnan någonsin går att sätta i stand by moode!!. Nej här är det fullt pådrag eller avslag. Säkert en av anledningarna till ”min åkomma”.

Försök själv att ligga och tänka på att duintefårtänkapåattduintekommerattsomna!!

Vissa dagar går det bara inte, då får det blir ett litet vitt piller och den härliga sömnen kommer så snabbt, så snabbt. En av mina bästa vänner brukar ta sig ett bad och en whiskey när John blund strejkar. Men eftersom jag varken gillar whiskey eller har badkar har den idén strandat för mig.

Jetlag

11 timmars flygning, 1 timmar transfer, väskorna dumpad på hotellet - nu är det sight seeing som gäller. I Tokyo!
11 timmars flygning, 1 timmar transfer, väskorna dumpad på hotellet – nu är det sight seeing som gäller. I Tokyo! Sovit på flyget? Njae…

Jetlag, detta förhatliga ord. Få saker snurrar till mitt liv som det. Om jag sover dåligt i vanliga fall så är det en västanfläkt mot när jag ska resa genom tidszoner. Att vara på semester är en sak (fast jag ska be Runar skriva om första dagen i Japan någon gång). Chile, Korea, Hongkong, Kina – jag har haft förmånen att resa en hel del i mitt jobb. Ofta i korta intensiva pass, senast var tre dagar i Hongkong. Tre dagar i Hongkong, fem dagar på resa och två veckors jetlag och med ett utseende som påminner om en 70-årig hålögd zombie.

Jag har en dröm

En dröm om det fantastiska preparatet utan biverkningar och beroende som får alla oss nattdjur att sova gott och vakna  upp åtta timmar senare som små utvilade rosenknoppar. Till dess får jag somna gott framför Tv:n och vaka gott i sängen.

Runars värld:

ZzzzzzzzzZZZzzzzzzzzzzzzZZZzzzzzzzzZZZZzzZZZzzzzzzzzzZZZZZZzzzzzzzzZZZZZZ… 😉

Facebooktwitterlinkedinmail

One thought on “Om att sova, vaka och sakna John Blund

  1. Anna-Lena, på något sätt hjälper det att veta att man inte är ensam. Antagligen är det också bra att man har en i ”familjen” som sover bra och inte är två som snurrar runt i sängen. Men lite orättvist är det…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *