Ett ord betyder SÅ mycket

”Jag tänkte skriva om människor jag mött och som betytt mycket för mig”, sa Runar under en promenad.

Ping” sa det i min hjärna och utan förvarning började en lista formas i mitt huvud. En lista på person som varit avgörande för den jag är idag, på gott och ont, men mest på gott. Personerna på listan har på olika sätt fått mig att känna något som blivit avgörande för både livsval men också ibland livsglädje. Det är stort och smått blandat. Men det ger en bild av hur ett ord eller en handling kan få följder som är långt, långt större än vad de kanske var menande. En del namn på listan är förvanskade, ni ska slippa att känna igen er. Ni andra, ni har betytt oändligt mycket mer för mig, än vad ni kanske har förstått.

Här är min lista:

Mormor

När du dog 1983 hade du hjälpt mig att förvärva en, förhoppningsvis, livslång känsla av att när livet blir tufft får man själv tuffa till sig och tuffa på. Ditt liv hade inte varit enkelt. Du blev tidigt änka med fyra små barn och nu talar vi tidigt 40-tal. Men du samlade ihop dig, redde upp livet och trampade på. Du var en enormt stark kvinnlig förebild. Du lärde mig också i ordet sanna bemärkelse att vara generös. Det är bättre att ge bort det sista man har, än att samla det på hög. Det ända man ska samla på är goda minnen. Tack älskade mormor.

Farmor

För många var du en barsk kvinna, en kvinna man var rädd för. Men vi hittade varandra i konsten och kreativiteten. Du uppmuntrade mig att rita och måla. Sa till mig att jag hade talang, att jag förstod färg och form. Än idag känner jag mig trygg här. Jag ritar inte längre, men kanske tar jag upp det igen, men varje dag när jag ska välja vad jag ska ha på mig känner jag en glädje över plaggen, färgerna, formen. Likaså när jag arrangerar blommor i en vas eller dukar vackert.

Görel

GörelSju år gammal var jag första gången vi träffades. Du var blond och söt. Jag var brunhårig och busig. 49 år senare är vi fortfarande bästa vänner. Du får mig att känna mig vacker, speciell och busig ;).

Spissen

Det var roligt att räkna tills jag träffade dig. Du tyckte inte om ditt jobb. Var universitetslektor, men hade hamnat som mattelärare i en sjunde klass. Du fick mig att känna mig dum och okunnig. Än idag är jag rädd för siffror – fast jag egentligen kan!!

Teckningsläraren

Du spädde på det farmor hade påbörjat. Tyckte om mina teckningar och målningar. Uppmuntrade mig att fortsätta. Ett tag drömde jag till och med om att bli textilkonstnär..

Gymnasielärarna

Vem var ni? Alla ni som under några år på Spyken i Lund fick mig att tappa sugen. Att inte längre vill idrotta, rita, studera. Jag kommer inte ihåg en enda person bland er som försökte att få mig att känna mig sedd eller begåvad. Ve er!

Min syster

Min kloka, kloka syster. Du är fyra år yngre, men ibland känns det som du är helt liv förståndigare än jag. Dig ringer jag när paniken pockar och hjärnan inte kan hitta rätt. Du hjälper mig att hitta tråden, ger mig de kloka råden och så har du en riktigt härlig snuskig humor (men det berättar jag inte här).

Marianne

MarianneMin glada, glada vän i vått och torrt. Du som orkar lyssna när jag ältar mina bekymmer om och om igen, men lika glatt följer med mig på allt tokigheter jag vill hitta på; zumba, buggkurs, galna ridläger i Svedala. Vi kommer att sätta fart på ”himmet”!

Grannfrun

En förflugen kommentar om att någon hade gått och blivit lite mullig. Det blev starten till några jobbiga år med ständig jo-jo bantning, du menade inget illa, men orden hamnade fel hos mig och blev starten till en dålig del av mitt liv,

Pappas goda vän

Ditt namn är borta, men dina ord lever kvar som små, små juveler. Du sa till mig att jag hade de vackraste ögon du någonsin hade sett. Det glömmer jag aldrig och än idag kan jag titta mig själv i ögon och le.

Rolf

RolfDu min fantastiska chef, mentor, kollega, vapendragare. Jag har dig att tacka för så mycket. Utan dig hade jag aldrig varit den jag är idag och aldrig haft så många roliga jobb och fått träffa så många inspirerande människor. Du får min hjärna att glöda och innovationen att flöda!!!

Den första chefen

Det går inte att ge Lotta några rutinuppgifter, sa en av mina första chefer uppgivet, för antingen försvinner Lotta eller så försvinner rutinen. Så sant, så sant. Det var en god insikt tidigt i livet – rutinartade arbetsuppgifter ger mig utslag och bölder.

Anette W

Jag går i sjunde klass och du ”tvingar” oss att läsa utvandrarna – alla tre böckerna. Och jag förs in i berättelserna, hittar lusten till språket, att läsa och att skriva. Och när jag skriver uppmuntrar du mig och du älskar min livliga fantasi, den som ibland har krämt folk och tänk här sitter jag idag drygt 40 år senare och skriver blogg.

Ridläraren

Jag hade ridit knappt ett år som vuxen…och bestämt mig för att jag var mogen för en hopptävling. Det var jag inte!! Jag började med att rida på fel sida av starlinjen och blev utesluten innan jag ens hade börjar. Domaren tyckte synd om mig och jag fick starta utom tävlan. Jag kom till hinder nummer tre. Där tvekade hästen, men inte jag. Jag hoppade hindret själv landade på andra sidan. Därefter hoppade hästen och landade på mig. Linkande, snöplig sorti. ”Men det såg ju väldigt bra ut på framhoppningen”, sa min ridlärare”, en annan replik och min hoppkarriär hade nog slutat där och då.

Runar

RunarDu får mig att leva, leva, leva. Känna mig vacker, tänja mina gränser, skratta och älska. Men framförallt får du mig att känna mig villkorslöst älskad. Här och nu!

*blush*  (edit: Runar)

 

Och alla ni underbara som inte är nämda, ni vet vem ni er. Och ni som står på min svarta lista, passa er…

Facebooktwitterlinkedinmail

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *