Vi har en utmaning för era relationer!

Det är dags att prata om relationer – igen

Det har varit ett tag sedan vi hann med att prioritera bloggen nu. För de av er som läser sydskånsk media, så är det uppenbart vad Lotta sysslar med för tiden. Livsmedelsakademin är i vinden som aldrig för och går från klarhet till klarhet samtidigt som ett stort projekt för lokalisering av ett större EU-projekt inom livsmedel är på väg att slutföras. Samtidigt håller Runar på med spännande hemligheter som kommer beskrivas så snart den offentliga byråkratikvarnen har malt färdigt. Att vi har haft mycket att göra innebär dock inte att vår dialog har stannat av. Vi pratar mycket. Om allt. På sista tiden har vi ofta stannat i våra samtal och påmint varandra om hur det känns att få prata och att lyssnas till. När jag försöker gå tillbaka till livet innan Lotta måste jag erkänna att det är svårt att ens minnas hur samtalen då var. Genom samtal med vänner och människor vi båda träffar på vart sitt håll, ser vi att många sliter.

IMG_8716
Tagna på färsken!

Det där tredje livet som vi förkunnar om och som vi uppskattar så mycket är för en hel del en konstant mardröm och för vissa andra en stor tomhet. Barnen har eller håller på att flytta ut och man sitter där, två personer som blivit som främlingar för varandra efter som åren har gått. Det har lett till att frågorna: ”MÅSTE det bli såhär?” och ”Vad är källan till ett lyckligt samliv?” har blivit ett återkommande samtalsämne hos oss.

Nu över Påsk har vi inte varit ihop. På något barnsligt gott sätt har det varit helt vidrigt!

Egentid – en förbannelse i förklädnad

Ute på krogen - lika glad som alltidJag har saknat Lotta så jag hållit på att spricka! I mitt förra liv hade vi båda perioder där vi reste mycket. När jag tanker tillbaka på det, var det en period jag faktiskt njöt av. Under en tolvmånadersperiod hade jag 93 resdagar, de flesta långresor. Det var skönt. Jag fick vara i väg och ta hand om bara mig. Jag minns att vi brukade tävla. Det var inget uttalat, utan det bara blev så. Sannolikt inget ovanligt i en relation där det finns små barn, men den outtalade ”kampen” om egen tid var viktigt. Det hände dock något annat i detta. Vi blev mer egoistiska och respekten för varandra försvann. Efter ett tag kändes det inte längre som om den andras lycka och framgång var det mest centrala, utan vi fastnade i ”what´s in it for me” tänkesättet. Livslögnen att ”det är sunt att ha egna intressen för att få tid för sig själv” växte fram, vilket blev början till två relativt parallella liv. När mina barn var yngre, så seglade de Optimistjolle. Jag var tungt involverat i deras seglande, men även i klubben de seglade. I efterhand känns det som om vi var i väg på segling mer eller mindre varje helg från påsk till oktober. Givetvis var det för barnens skull, men mitt segelintresse och behov av att komma iväg var också drivande faktorer. Med blicken i backspegeln kan jag även se att för oss som familj var det ingen höjdare, och jag har sedan insikten träffat mig rekommenderat nya seglingsfamiljer att se på seglingen som en familjeaktivitet och som familjeutflykter,  inte något som är förbehållet barnet och den ena föräldern.

DSC_1307
Vi tycker det är viktigt att kunna tramsa ihop. Och bada.

När Lotta och jag började träffas, hade jag inte fullt ut fattat det här. I starten var jag nästan manisk med att vi inte skulle träffas hela tiden, utan ville ha riktlinjer och avtal om ”rätt till egen tid”… Jösses så fel på det jag var. Som sagt – saknaden av att vara isär några dagar nu över påsk har varit påtaglig. Med Lotta har jag fått insikten att egen tid inte alls tillför relationen något som helst av värde. I stället har vi upptäckt det uppenbara att kommunikation och gemensamma intressen har lyft vad som är möjligt i en relation till en tidigare okänd nivå.

Ja ja – lätt för er att säga! Ni är ju så förbannat äckligt sliskigt gulligullkära!

Jo det har vi väl fått höra några gånger efter att vi lanserat bloggen. Jag väljer att tro att det är sagt med stor vänlighet och en generös portion kärlek. Och seriöst – jag förstår att det kan provocera en del – framför allt om man inte har det så själv, just nu. Men helt ärligt, jag kan tänka så själv ibland. Som ni har sett av tidigare inlägg har på bloggen så har vi visst vardag också, så allt är inte bara skär idyll. Den riktigt intressanta frågan blir dock – varför har vi det så? Och kanske ända viktigare – vad har vi i vår relation som kan inspirera och ge andra en nytändning i deras – ja eller i just DIN relation. Kanske känner du inte att du behöver det – good for you i så fall, men då kanske du kan bidra i kommentarsfältet med tips om:

Vad göra i relationer som är lite på dekis för att hitta tillbaka till godkänslan?

DSC_0826Jag är sådär förtjust i att ge råd – när Pappa blev sjuk fick jag nämligen så himla många som inte tog utgångspunkt i min situation. Med det som bakgrund kan det synas magstarkt att skriva det jag nu ska, men ni får ”hänga mig” i kommentarsfältet i stället… 😉  När vi pratar om det så är det två saker som framstår extra tydligt – jag har varit inne på det innan: Kommunikation och gemensamma intressen. Det, mina vänner kräver tyvärr insats. Att inte lägga manken till och göra den insatsen i en relation som skaver, behöver man inte vara psykolog för att se vad konsekvenserna blir. För oss har paddlingen blivit en grej. Det viktiga här var nog att ingen av oss hade tidigare erfarenhet av det, vilket gjorde att vi kunde starta från hyfsat samma grundläge (fast jag var lite rädd för vatten, Lottas kommentar). Jag tror det är viktigt att det inte är så att den ena plötsligen ska börja intressera sig för något den andra har gjort i åratal, ska det bli något som leder till bättre kommunikation och högre uppskattning bör det vara något som är relativt nytt för båda.

Det pratar vi inte om!

Vi tror på och gillar kommunikation. Jag brukar säga till Lotta att trots hennes kvinnliga kurvor (tack så mycket ;), Lottas kommentar) är hennes hjärna hennes mest sexiga attribut (det är här du borde kommentera Lotta! Runars kommentar). I dagens alla konstiga sexuella orienteringar finns det även ett ord för det – sapiosexuell – kolla om du inte tror mig. Våra samtal ger verkligen guldkant på vardagen. För oss båda hade våra tidigare relationer tyvärr hunnit passera ett ”bäst före datum” och vi har pratat mycket om skuldkänslor och på vilket punkt i tillvaron vi fortfarande kunde gjort något åt det. Trots att vi båda är skilda och att vi har det fantastiskt ihop, är vi inga förespråkare för skilsmässa som universallösning på alla problem. Hur absurt det än låter, hade vi nog båda gärna ”fått till” våra äktenskap – framför allt av hänsyn till våra barn. Den gemensamma nämnaren i våra erfarenheter är att frånvaro av viktiga samtal blev början på slutet. I stället för att ge påfyllning blev äktenskapen till stor grad en fråga om logistik, hänsyn till barn och det gemensamma villalånet. Det fanns helt klart saker vi definitivt inte pratade om – som t.ex varför vi fortsatte ihop och den gemensamma plattformen i äktenskapet.


Jag har tidigare sagt att jag inte är så mycket för att ge råd, och det tänker jag hålla fast vid. Däremot tänker jag ge dig som tålmodigt läst hela vägen hit ett par utmaningar eller uppgifter. Om du vågar får du gärna på ett övergripande sätt beskriva vilken utmaning du valde och effekten av det antingen i kommentarsfältet här på bloggen, eller på Facebooksidan Tredje Livet. Ok? Redo? Här kommer utmaningarna:

  • Under en vecka – hitta minst en sak du verkligen uppskattar och tar för givet hos din partner – och berätta för henne eller honom om det (OBS Runar skulle ALDRIG skriva hen). Sätt ord på hur viktigt det du ser är för dig!
  • Hitta på något tillsammans som ni kan gapskratta hjärtligt åt.
  • Avtala att ni går en hel vecka utan att på något sätt skitsnacka eller ägna er åt negativa kommentarer om andra för att slippa att ha fokus mot er själva.
  • Förför varandra under en hel dag.
  • Föreslå och genomför något som du egentligen inte är så himla intresserad av, men som du vet den andra skulle tycka om. Bara för att glädja. (Besök hos svärmor t.ex)
  • Fixa en gourmetmiddag tillsammans med recept ni inte gjort innan. Planera, handla, tillaga och ät tillsammans. (Kan kombineras med pkt 4)

Där har ni något att bita i! Hoppas så många som möjligt antar utmaningen! Det är såklart lov att testa flera! Om du har vänner som kan dra nytta av utmaningen, så får du gärna dela inlägget.

 

Glad påsk från Lotta och Runar

Facebooktwitterlinkedinmail

2 thoughts on “Vi har en utmaning för era relationer!

  1. Kan det också vara så att ett förhållande mår bra av att bara vara? För mig är ett förhållande starkt om det inte kräver en massa konstruerat ”underhåll” för att hålla ihop. Jag kanske har fel och inte borde uttala mig, jag har levt samman med samma kvinna i snart 40 år. Vi har tillsammans upplevt en massa saker, men vi har ändå utvecklats som egna individer! Vi sätter lite guldkant på livet då och då, men inte enligt något schema. Jag tror att det finns en risk i att analysera för mycket, ”lycklighetsindex ” måste få variera utan att det skall utlösa en våg av åtgärder! Livet får helt enkelt vara lite tråkigt ibland, annars så uppskattar man ju inte när man har roligt 🙂

    Med detta sagt, och med en oerfarenhet att vara nykär så kanske jag är fel person att utrycka min åsikt?

    1. Tvärtom Martin! Du/ni har ju beviseligen lyckas hålla ihop längre än majoriteten, vilket gör ditt perspektiv ännu mer intressant. Det finns en gigantisk portion skuld/ångest/misslyckande känsla i att bryta upp som båda Lotta och jag gjort. ”Alla” vill ju att det ska vara evigt, fast statistiken tyvärr visar att så är oftare undantaget än regeln. Ditt perspektiv och erfarenhet är därför båda spännande, intressant och relevant.
      Du kanske skulle skriva ett helt inlägg här på bloggen och berätta om hur ni lyckats? 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *