Tacksamhet för superhjälten i guld och grått

Tacksamhet

Livshändelse: Du har varit tillsammans med Runar Åsly i två år meddelade Facebook igår.

Det är visst ömsesidigt! Screen shot från Runars telefon.
Det är visst ömsesidigt!
Screen shot från Runars telefon.

Men det är inte riktigt sant det. Vi fuskade faktiskt. I nästan två månader. Smög litegrann av rädsla för att skada barn och ex i våra tidigare relationer. Så två och halvt år är det nog snarare. Under den tiden hinner man lära känna varandra på riktigt. Följa varandras med- och motgångar. Se möjligheter och utmaningar, som det så vackert heter.
Runar och jag hittar fortfarande på hisnande mycket saker. Igår var vi till exempel ute och paddlade kajak igen. Det började på ett blankt hav och slutade i snålblåst och regn på en strandremsa utanför Habo Ljung. Där vi fick lämna kajakerna gå till Bjärred, för att låna bil med takräcke för hemtransport av kajak. Det är sådant som händer… Men kvällen slutade inte med det, utan så småningom hamnade vi på akuten i Lund med ett barn med väldigt ont i magen.

Det började lugnt och stilla...
Det började lugnt och stilla…

Vardag och var dag

Det är också en del av en varaktig relation. Vardag, gråhet, förkylningar och snålblåst. Runar och jag är duktiga på guldkant, men jag tycker också att vi börjar bli duktiga på vardag. Och det är nog den stora utmaningen i varje förhållande. Att gå från fest, glam och bubbel i glaset, till tisdagskvällar på akuten. Men det finns också en enorm glädje i det vanliga. Att sitta tillsammans i bilen på väg från Malmö till Bjärred och prata om dagen som har varit. Ställa sig tillsammans i köket och laga mat. Äta och sjunka ner i soffan till nyheterna. MEN, det finns nya gyllene regler den här gången. Fortsätta att pussas, mycket och ofta. Lägg oss samtidigt och tillsammans, ihop, tätt. Prata, även om det som känns grått.

Gammal sörja

Snyggos!
Snyggos!

Just nu är vi båda i en period med mycket tankar och lite fjärilar i magen. Runar har startat sitt eget företag där han ska få utlopp för tankar och idéer kring ledarskap och utbildning (jag är så stolt). Han ska också hantera situationen kring ett barn som tar studenten, med en, minst sagt, dysfunktionell relation mellan två vuxna som en gång älskat varandra. Kring det nya företaget kan jag stötta, prata, ge goda råd, komma med idéer, entusiasmera, produktutveckla och vara ett gott bollplank – inbillar jag mig alla fall. Det andra är så mycket svårare. Hur ”håller” man bäst någon som plågas av sin gamla relation och där jag själv blivit en pjäs i dramat, trots att mitt inträde på scenen kom långt efter separationen. (Så nej – jag är absolut inte välkommen på festen…). Jag har konsekvent försökt ta tredje parts parti, dvs barnens, men känner mig ganska otillräcklig här. Lyssna utan att ge råd, är kanske det bästa att göra. Men jag ljuger om jag säger att jag inte blir påverkad av det närmast hatiska förhållande som ligger och skvalpar från förr. Jag är lycklig nog att ha svårt att relatera till just detta.

En riktig superhjälte

De som har följt vår blogg vet att när det verkligen är kris, så tar Runar på sig sin Batman tröja. Det är med den fantastiska superhjälten som jag stiger in på min årliga kontroll på bröstmottagningen.

Dadadada-dadadada-batman!
Dadadada-dadadada-Batman!

Trygg, stor, stadig och verkligen en person att hålla i handen. Och därifrån till min verklighet. Jag har jobbat och jobbar otroligt mycket just nu. Det har jag gjort under ganska lång tid. Dagar, kvällar helger. Det går framåt, men jag kommer inte riktigt loss. Möter hela tiden nya bekymmer att lösa. Och så klart gnager det i mig. Runar brukar säga att jag är väldigt bra på att koppla bort jobbet. Men det har inte riktigt gått de sista veck…förlåt månaderna.

I fredags blev det plötsligt en akut kris igen. Ett plötsligt uppblossande händelse i media och jag såg hela min helg glida bort i arbete. Jag vägrade konsekvent att arbeta på lördagen och vi gick istället på en fantastisk middag på Flädie mat och vingård. Söndag vaknar jag lite mosig i huvudet och med en stor klump i magen. NU MÅSTE JAG JOBBA. Tre timmar senare är jag fortfarande inte klar, men åker iväg för lite söndagsdans, se tidigare blogginlägg. Och sen är det tillbaka till datorn igen. Och där och då börjar jag tycka så innerligt synd om mig själv. Jag är trött, vill vara ledig, får inte orden att flyta.

Lägg dig på sängen, säger Runar.

Här bloggas det ivrigt
Här bloggas det ivrigt

Och superhjälten tar plats i stolen börjar skriva på mitt inlägg. Hittar nya underfundiga formuleringar, leker med orden och vässar meningar. Allt medan jag snörvlar och spelar Word Feud. Så alla ni som läste mitt inlägg om Bjuv – vi var två som skrev. Och detta är kanske det vackraste i ett förhållande. Att i den gråaste av vardag kunna lätta på varandras bördor.

Ja Runar, jag tycker absolut att vi fortsätter några år till. I guld och grått samt vått och torrt.

Facebooktwitterlinkedinmail

2 thoughts on “Tacksamhet för superhjälten i guld och grått

  1. Det var en väldigt karg och grådaskig och vardaglig beskrivning från dig Lotta. Ett väldigt gott tecken tycker jag. Det bevisar att du kan handskas med många olika dimensioner av det som kallas för livet. Här kommer inga glamorösa och tillrättalagda ”tjofadderittanhistorier” om hur enkelt livet är. Det är en stor och beundransvärd egenskap du har när du förstår var och på vilken nivå saker och ting ligger. Jag är en stor beundrare av kvinnor som har den egenskapen du har. Runar är en lycklig man. Fortsätt att förgylla tillvaron med era livsbejakande och utbildande tankar och erfarenheter. Det är en stor ära att få ta del av era historier. Och Runar………………de här historierna och blogginläggen är fantastiska underlag till dina tankar kring ledarskapsutbildningar. Det finns mycket om utmaningar i Runar och Lottas upplevelser. Utmaningar som är ren kompetensutveckling för chefer och ledare .

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *