Sorg, glädje och nytt liv – igen!

Maj var en märklig månad. Fantastisk och förfärlig. Ett älskat husdjur dog, en nära anhörig fick ett tråkigt sjukdomsbesked, en annan var nära att stryka med, saker och ting på jobbet rörde sig inte i den riktning jag tänkt och Runar var stressad av en student i ”det gamla livet”. Å andra sidan firade Livsmedelsakademin en fantastisk Matfestival i Brösarp, solen strålade, vi paddlade, jag red och Runar kom på allvar igång med sitt företagande.

Som vanligt pratade vi mycket, Runar och jag, och kunde konstatera att vi nog var inne i en förändring. Det kändes som det var dags att sätta punkt för vissa saker och efter två och ett halvt år (det känns som ett helt liv) tillsammans, och starta nya.

Ett tungt farväl

12165940_978268945549658_1478984709_n
För mig kom tankarna på allvar när min älskade lilla Moa – min vackra röda katt – den 6 maj fick somna in i min famn. Då var hon 14 år, hade levt ett långt och gott kattliv, sista tiden med njurproblem och nu även en tumör på sköldkörteln. Så valet att låta henne somna och ta sitt ansvar som ägare, var lätt. Men känslorna det väckte var svåra. Alla som haft ett djur vet det, sorgen, saknaden, tomheten som är så stor, så stor. Men också den helt den okomplicerade kärleken som försvinner.

För mig försvann också något annat. Det var min sista länk till mitt ”gamla liv”. Ett liv där det funnits både hästar och katter, ibland fler och ibland färre, men alltid DJUR. Det var också Moa som flyttade med mig till Ankargatan efter separationen och tillsammans blev vi en lite familj. Det var hon som var där och sov i min säng när jag fått cancerbeskedet och som varje kväll trampade runt i sängen på min, och så småningom Runars fina mage. Vi grät som barn när vi begravde henne under den vackraste av azaleor på den grönaste av kullar i Runars trädgård. 20160525_095219

Var det dags?

För mig blev också min fina lägenhet mer av ett tomt skal när där inte längre bodde en glad och egensinnig kattfröken. Och det väckte tankar på framtiden… Under två och ett halvt år har Runar och jag mer eller mindre bott ihop. Varannan vecka familjeliv i Bjärred och varannan vecka cityliv i Västra hamnen. Det hade funkat väldigt bra och har säkert sina fördelar, men också nackdelar med ständigt packad väska och dåligt samvete för lägenheter och hus som inte sköts som det ska.

Så var det dags? På riktigt? Att bli sambos?

Han sa JA!! Det tog inte mer än två minuter så var vi igång och började leta gemensamt boende. Och vi var väldigt överens. Det skulle vara nära havet, ingen stor trädgård, inga tunga renoveringsbehov. Lätt och luftigt. Ett boende som går att lämna för weekend- och långresor. Stor matplats med rum för massor av middagar och vänner. Dubbelgarage.

väggEn snabb koll på hemnet och där var DET. Det uppfyllde alla kraven utom det där med garaget och var samtidigt alldeles galet – totalt crazy faktiskt. Och de som känner oss och vet vad jag pratar om, de sa i kör ”och så mycket Runar och Lotta”. I morgon ska vi dit igen och går det som vi tänkte oss lägger vi ett bud. Det innebär att det definitivt blir en fortsättning följer på det här blogginlägget och att juni har alla förutsättningar för att bli starten på ”det nya tredje livet”. Håll tummarna för oss och skicka era goda tankar. Och så småningom kommer det att flytta in en liten katt… men berätta inte det för Runar… ännu

Men – om du eller någon du känner söker hus i Bjärred eller lägenhet i Västra Hamnen så här av dig. Men var snabb – för det är vi! 😉

Facebooktwitterlinkedinmail

2 thoughts on “Sorg, glädje och nytt liv – igen!

  1. Så roligt, lycka till! Eftersom jag och Hasse hängt ihop exakt lika länge som ni så känner jag som vanligt igen tankegångarna:)Det finns säkert saker som faller bort i det nya och som man kommer att sakna med samtidigt även vinster som att livet kanske blir mindre fragmentariskt, mer sammanhängande.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *