Tacksamhet för superhjälten i guld och grått

Tacksamhet för superhjälten i guld och grått

Runar och jag är duktiga på guldkant, men jag tycker också att vi börjar bli duktiga på vardag. De som har följt vår blogg vet dessutom att när det verkligen är kris, så tar Runar på sig sin Batman tröja. På sistone har det varit en hel del vardag och lite kris. Men vi har två fantastiska år tillsammans. Det ska dagens blogginlägg handla om. Continue reading Tacksamhet för superhjälten i guld och grått

En (vuxen) hästflickas bekännelser

En (vuxen) hästflickas bekännelser

Jag är ganska säker på att Runar inte att hade guppat runt på en hästrygg i ett kallt ridhus en fredagskväll om det inte var för min skull. Dessutom är jag helt säker på att jag ALDRIG hade gett mig ut i Köpenhamns hamninlopp i en rank havskajak om det inte var för Runars skull. Nu älskar jag att paddla och jag har naturligtvis en plan med att sätta Runar i sadeln. Målet är att vi ska kunna åka på ridresa tillsammans och jag ser det målet komma allt närmare. Continue reading En (vuxen) hästflickas bekännelser